Bolinder-Munktell typ 230 Victor


Louise hade uppmuntrat mig att vi skulle försöka få igång traktorn. "-Det är klart att det går!" Själv var jag som vanligt lite pessimistisk. Den hade ju ändå stått i nästan 15 år. Alla andra jag frågade var också ganska säkra på att den skulle gå igång. Nåja, vi försöker väl då. Batteriet som satt i traktorn var helt slut, men fram med ett bilbatteri och startkablar... Min mormor hade ingen aning om var nycklarna till traktorn kunde vara någonstans, men det visade sig att dom satt i. Jag drar mig till minnes att morfar aldrig tog nycklarna ur traktorn mer än när den stod kopplad till vagnen med hela skörden på. Efter att vi förvissat oss om var stoppknappen satt kröp Louise in i hytten och tryckte på startknappen. Den gick runt! Det flög ut en massa spindelväv ur avgasröret på den. Startmotorn sackade efter ett tag, startkablarna var i klenaste laget för startmotorn som är på 4 hästkrafter.

Några dagar senare var det dags för ett nytt försök. Nu rengjorde vi och bytte olja i luftfiltret innan, där var en massa gammal goja i det. Grannen Ragnar som har bra kläm på maskiner och alltid har goda råd att komma med kom förbi. Jag drog fram lite diesel genom systemet med matarpumpen och efter att vi monterat batteriet på plats istället för att använda startkablarna och tryckt in kallstartknappen kröp Louise ännu en gång in i hytten och tryckte på startknappen. Det tog inte många varv innan den startade och det blev fullt med svart rök i garaget. Så här låter den när den startar. Att dieselrök kan lukta så himla gott...

Eftersom där inte var något vatten på kylaren stannade vi den ganska bums och firade med kaffe och tårta. Jag hade tankarna på helt annat håll än på kaffet, så ganska snart gick jag in till traktorn och hällde på vatten på kylaren. Vi plockade även fram kompressorn som väl är i samma ålder som traktorn och fyllde på luft i däcken som stått och säckat ihop. Ena framhjulet saknade ventilen, men mormor kom ihåg att dom "lånat" den till en skottkärra. Jag hittade dom totalt sönderrostade resterna av skottkärran och det enda som var helt var däcket. Jag befriade det från ventilen och moterade tillbaka den på traktorn, och strax stod traktorn på pumpade däck, redo att rulla ut ur garaget efter nästan femton års dvala.

Nu var det min tur att krypa upp i hytten. Eftersom jag blivit lite större sen sist fick jag trassla lite innan jag kom på ett bekvämt sätt att äntra traktorn. Jag hade inte kört sen Victorn sen 1978, då min allmänt bekymrade mor som efter en dikeskörning satte stopp för sjuåringens traktorförarkarriär. Det var i varje fall en härlig känsla att vara tillbaka ombord. In med startknappen, upp med lastaren, i med ettan och ut ur garaget. Oljetycket var lagom högt och stadigt. Premiärturen gick till grannen som vinkade glatt, och sen hem igen. Motorn går mycket bra trots drygt 13000 timmar på mätaren, stark känns den också. Undrar om den inte blivit renoverad någon gång under traktorns 45 år. Traktorn är hel för övrigt, men den har fått jobba och det har naturligtvis satt sina spår. Däcken är slitna, och bromsarna skulle behöva bytas. Men den går!

Vi kommer att fortsätta pyssla om Victorn. Läs mer här.